Gul pungmes
| Gul pungmes Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_(cropped).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Pungmesar Remizidae |
| Släkte | Anthoscopus |
| Art | Gul pungmes A. parvulus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anthoscopus parvulus | |
| Auktor | (Heuglin, 1864) |
Gul pungmes[2] (Anthoscopus parvulus) är en afrikansk fågel i familjen pungmesar inom ordningen tättingar.[3]
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Gul pungmes är en mycket liten (8 cm) olivgul tätting med liten och vass, konformad näbb och rätt kraftiga ben och fötter. I fjäderdräkten är den mest färgstark av alla pungmesar, med vita spetsar på vingpennorna och svartstreckad panna. Jämfört med liknande sahelpungmesen (Anthoscopus punctifrons) har den mycket mer gröngul undersida, ej beige. Bland lätena hörs elektriska "tzee tzee" och "fwip fwip".[4][5]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Gul pungmes behandlas antingen som monotypisk[6][7] alternativt delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Anthoscopus parvulus parvulus – förekommer från Tchad till södra Sydsudan och nordöstra Demokratiska republiken Kongo
- Anthoscopus parvulus senegalensis – förekommer från Senegal till Centralafrikanska republiken
- Anthoscopus parvulus aureus – förekommer i norra Ghana
Genetiska studier visar att gul pungmes troligen är systerart till en grupp bestående av blek pungmes (Anthoscopus musculus), skogspungmes (Anthoscopus flavifrons) och grå pungmes (Anthoscopus caroli).[8]
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Gul pungmes hittas i torr skogssavann och halvarid savann. Födan består av små insekter och deras larver som den söker efter i trädkronorna. Häckningsbiologin är dåligt känd.[4][5]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt förekommande, ovanlig eller till och med sällsynt.[9]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Anthoscopus parvulus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
- ^ [a b] Madge, S. (2019). Yellow Penduline-tit (Anthoscopus parvulus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59960 6 april 2019).
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Ball, A.D. (2014), “Sexual conflict in the penduline tits (Remizidae): implications for sperm competition and speciation” Ph.D. Dissertation, University of Bath. PDF
- ^ Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Anthoscopus parvulus.
Wikimedia Commons har media som rör gul pungmes.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|